Sömnmedicinerna får mig att sova som aldrig förr. Idag vaknade jag inte förens kl 14. Men jag har slutat att känna mig så dum för att jag sover så länge. Förut fick jag ångest om jag vaknade så sent och fick börja dagen med en Atarax. Nu inser jag att det är en del på vägen för att jag ska må bättre.
Gick även med på att frivilligt följa med till affären. Det var faktiskt mitt förslag att vi skulle gå hela familjen, och inte en enda lugnande har jag behövt att ta. Visst har det varit jobbigt, men jag har klarat av det.
När Kim och Rasmus satt och kollade på film och jag satt och spelade så kom W förbi med sin flickvän. Hon var jättesöt och trevlig. Men varje gång jag ser honom så tänker jag på perioden när vi sms:ade, och på sätt och vis så saknar jag det.
Idag har det varit en sån bra dag att jag fixade ögonbryn smink och kläder när vi skulle gå och handla. Och jag kröp inte i myskläderna så fort vi kom hem.
Nu när Majas sömn börjar bli bättre så börjar Loppans att krångla. Så från och med i morgon så får han äta sin välling i sängen och ligga där tills han somnar. Det kommer att bli jobbigt som fan i början, det är jag medveten om. Men det är inte en enda kväll som Kim och jag får tillsammans, utan det måste hela tiden avbrytas för att han vaknar och man måste gå omkring och bära på honom.
- Jag är tacksam över att jag trivs med mig själv idag.
- Jag är tacksam över min familj.
- Jag är tacksam över att jag har klarat hela dagen utan lugnande.
- Jag är tacksam över att min PMS verkar vara slut.
- Jag är tacksam över att skruttans sömn har blivit mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar