Framtidstro

Det kändes så bra att vara på försäkringskassan idag. Det kändes som om den utredningen gav mig någonting att se fram emot. Att jag kan få en relativt normal tillvaro. Att jag kanske, trots min sjukdom, faktiskt kan få ett relativt normalt liv, men där man ändå kan ta hänsyn till min sjukdom. Där den accepteras, och även inte är något hinder eller nackdel.

Kvällen tillbringades hos mamma. Det var så skönt att komma hemifrån utan att känna att jag i panik måste ta mig hem igen. Det känns som om allt är på väg åt rätt håll.

Jag kan inte ens börja förklara hur mycket jag ser fram emot att få börja arbetsträna. Även om jag vet att det dröjer ett tag innan jag kommer dit, och att jag säkert kommer att vilja ge upp flera gånger om, så kommer jag någon gång att komma dit.

Fem saker att vara tacksam över

1. Jag är tacksam över att jag äntligen har en tro på framtiden.
2. Jag är tacksam för att jag blivit tillräckligt smal för att kunna knäppa min kappa igen (oh neh, absolut inte ytigt).
3. jagär tacksam för min familj.
4. Jag är tacksam över att jag kom hemifrån idag.
5. Jag är tacksamatt Kim ställer upp för mig när jag inte orkar ta itu med saker själv.