Pratade med J igår kväll på telefon. Han skulle iväg och dricka några öl, och sa att han skulle skrika till på msn när han var hemma. Eftersom jag känner honom så sa jag att han skulle vara hemma tidigast klockan 5 och då ligger jag och sover. Men nej då, han skulle ju varken på efterfest eller spela poker utan skulle gå hem på en gång.
Klockan 5 lessnar jag på att vänta, skriver till honom på msn att jag tröttnat på att sitta uppe och går och lägger mig. När jag vaknar har jag ett meddelande på msn att han är så trött på alla missförstånd, han hade minsann inte sagt nåt om att gå direkt hem, och nu orkade han bara inte mer. Jag frågade då om det var över mellan oss, men fick inget svar. Inget svar är också ett svar.
Men det konstiga är att jag känner mig inte det minsta ledsen över att ha blivit dumpad. En kille som hellre lägger pengarna på öl än att betala hyran, som inte kan hålla ett löfte ens om hans liv hänger på det, och som skulle kommit upp i dag, och lovat dyrt och heligt att han verkligen kommer, och sen inte ens bekymrar sig om att höra av sig och berätta att han inte kommer, kan jag klara mig utan. Det gör mitt liv lättare.
Så ikväll drar jag på mig korsetten, drar ner Kalle på krogen och hittar nån liten 20åring att hångla upp. Och jag kommer att njuta av varenda sekund av att jag återfått kontrollen över mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar