What goes up must come down. Var tydligen lite för optimistisk i förra inlägget. När jag tror att jag är på väg åt rätt håll så går det bara ner igen.
K är orsaken som vanligt. Har gjort en hel del otrevliga upptäckter om honom. Bland annat att han setat på nätet och gått med i sidor för att hitta anonymt sex när dottern ligger och sover i samma rum som han surfar, och att kläderna han köpte till mig såg han som betalning för sex, vilket gör mig till en hora. Då blev jag arg. När jag konfronterade honom blev jag rädd. Det var JAG som gjort fel. Även när han konfronteras med rena fakta så blånekar han. Han verkar inte ens ångra sig. Han skryter för sina vänner att han kn*llade mig tills jag grät. Och åter igen, ingen ånger. Då blir jag rädd. Det enda han verkar ångra är att jag kom på honom. Och det enda jag ångrar är att jag någonsin träffade honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar