Sweet child o'mine

Lillklutt verkade vara den som tagit hela separationen från K på bästa sätt. Han har varit i stort sett som vanligt. Fram tills förra veckan. Han gråter hejdlöst varje gång jag lämnar honom på dagis och ska gå. Han måste hela tiden vara i samma rum som jag när vi är hemma. Han vaknar på natten och är otröstlig och kan gråta i flera timmar om jag inte tar med honom in till mig och vi kryper nära varandra under täcket. Hela tiden kroppskontakt, går aldrig utom synhåll. Och mitt hjärta brister varje gång jag hör hans förtvivlade gråt så fort han för en sekund måste slita sig från mig.