Dear dad

Min pappa har, som ni som följt med i gamla bloggen också, inte varit världens bästa pappa. Speciellt inte när jag var liten. Jag hade även en period när jag var 16 där jag vägrade att ha någon som helst kontakt med honom. Men den sista tiden har vi sakta men säkert hittat någon form av balans, och en nivå där vi kan umgås. Vi kommer nog aldrig att stå riktigt nära varandra. Behöver jag ringa och gråta ut så kommer det nog inte att vara till honom jag ringer. Men vi kommer överens nu och pratar med varandra lite titt som tätt. Men hur det än har varit mellan oss så har han alltid funnits där när någon behandlat hans barn illa. I högstadiet, under ett möte med en viss lärare och rektor, så sa den läraren att jag skulle troligtvis sluta som ett knarkande socialfall. Pappa tog upp en stol att slå till honom med, precis sånt man ser i Jerry Springer. Som tur var så lyckades mamma hindra honom. Men sån är han min pappa, säg något ont om hans barn och han jagar dig till världens ände.

Nu till andra delen av historien. När Kim och jag flyttade ifrån varandra så sa han, vilket var väldigt snällt, att jag kunde behålla tvättmaskinen. Jag förklarade att jag skulle inte ha råd med att betala månadskostnaden. Han sa då att eftersom man här behöver boka tvättstugan tre veckor i förväg, och det oftast bara är sena kvällstider som är lediga, barnen är mest hos mig osv osv så är det klart att jag har bäst behov av tvättmaskinen. Och eftersom att jag i 2½ år varit sjukskriven och levt på existensminimum och han har två jobb, så kunde han betala. Vi stötte och blötte det länge för jag hade på känn att någon gång så skulle han börja strula om det. Men det har funkat problemfritt fram tills idag när följande utspelade sig.

Kim: Du, hur vill du göra med tvättmaskinen? Det börjar bli ganska mycket pengar…

Jag: Det var ju du som sa att du inte hade nåt emot att betala för den trots att den stod här. Men jag kan börja betala för den. Till en början kan du dra månadskostnaden från underhållet januari, februari, mars, april (som han inte har betalat) och sen när vi är ikapp där så kan jag fylla i en autogiroblanket så att det dras från mitt konto varje månad.

K:Du har ju fått underhåll från försäkringskassan, och jag i min tur har fått en räkning från dem som jag måste betala och jag sa att jag kunde betala den till en början.

J:Jag har fått beviljat från Maj månad av försäkringskassan. De tidigare månaderna har jag inte fått en krona i underhåll så dra kostnaden från tvättmaskinen från det först så får vi lösa det sen.

K: Jag kan inte dra av något alls eftersom jag har fått en räkning för 6 månaders underhåll av fkassan.

Jag: (jag skiter i om du ska betala för 6 månader till försäkringskassan. Mitt beslut godtogs från Maj månad och de tidigare 6 månaderna har ungarna inte fått en enda krona från dig ditt arsel, tänkte jag men sa inte.) Istället blev svaret: Det är konstigt för de beviljade mig från Maj.

K:Skumt, jag fick en räkning på över 15 000, dvs ett halvår, är ju ca 2500 i månaden för båda.

J: Du kan komma och hämta tvättmaskinen när jag får pengarna jag lånade av pappa till hyran som du inte betalade. (Det kan ni läsa om här) Jag ska ringa pappa och meddela honom det.

K: Varför börjar du bråka så här? Jag undrade bara hur du ville göra med den, det var allt. Men glöm att jag frågade något så fortsätter jag att betala den.

Vänta nu, jag börjar bråka för att jag äntligen säger ifrån?? För att jag inte bara låter honom ändra på alla spelregler som jag har gjort. För att har man kommit överens om en sak så ska man hålla sig till det. Glöm den perioden när jag var foglig och tassade på tå hela tiden. Jag är inte rädd för dig längre, du kan inte skrämma mig. Du har ingen makt över mig längre.

Och heja pappa för att det räcker med att säga att jag ska prata med dig om saken för att Kim ska lägga ner hela tjafset. Var tvungen att ringa pappa och berätta också. Jag tror han blev lite full i skratt, och sa att det vara bara att höra av mig nästa gång det blev problem.

För problem kommer det att bli. Det kommer det att bli tills Kim insett att han inte är något för mig längre. Att han inte kan kontrollera mig och skrämma mig till att göra som han vill. Men det kan jag ta. Jag ska bevisa att försöker han att trampa på mig så ska jag inte bara trampa tillbaka, jag ska stampa sönder honom.