En liten demon sitter på min axel och viskar hela tiden samma sak i mitt öra. Nånting som jag vägrar att inse, vägrar att ta itu med. Om jag blundar för det kanske det försvinner. Det man inte ser finns inte.
Hela jag är redan kaos, även om det just för tillfället är under kontroll, även om jag kan kontrollera det. Men jag behöver inte lägga till en sak till på listan. Behöver inte att något nytt dyker upp, som jag måste reda ut, ta itu med, börja om från början. Jag klarar inte det nu när jag äntligen börjar att få fotfäste igen och ha allting under kontroll.
Jag är manodepressiv och har på senaste tiden äntligen börjat fungera normalt. Trots att jag ännu inte hittat rätt medicin efter två år så känns allt rätt bra, som om jag är på väg dit jag vill vara.
Jag har ångest. Ibland orsakat av yttre omständigheter, och då är det bara att ta itu med problemet. Ibland bara ett mörker som kommer utan förvarning, och då är det bara medicin som gäller. Men den går numera att kontrollera.
Jag har grava sömnproblem, och har alltid haft. Utan medicin sover jag ca 3 timmar per natt. Ibland ingenting. Men jag har lärt mig att hantera det, och tar mina mediciner som däckar mig när barnen inte är hemma.
Jag har otroliga problem med att få vardagslivet att flyta på. Allt som ska göras måste skrivas upp och schemaläggas. När jag ska tvätta, och vad som ska tvättas. När jag ska bädda. När jag ska börja med maten och vad som ska ätas. När jag ska tvätta ansiktet. När jag ska dammsuga och vilka rum. Min almanacka är fylld av alla vardagliga saker som ska göras och när de ska göras, för annars blir det inte gjort. Det är nästan så att jag måste skriva upp att jag ska gå och kissa.
Så jag klarar inte ännu en sak att lägga till på listan “Liliths problem och hur vi ska lösa dem”. Men jag vet att jag inte kan blunda för det länge till. Den fjärde har jag läkartid, och jag vet att jag måste ta upp det med min läkare. Men jag vill inte. Jag har klarat av så mycket redan, och är varje gång rädd för att nästa gång, då kommer jag inte att klara det. Jag kommer inte att orka ta itu med ett problem till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar