Nu är jag inne i gråtperioden igen. Allt får mig att gråta. Jag kan inte läsa tidningarna eller se på nyheterna. Allt känns svart, mörkt och hopplöst och jag vill bara gråta över hur världen kan vara så ond. Det är knappt så att jag kan se på tv över huvud taget längre. Jag bara gråter. Läser jag bloggar så bara gråter jag. Lagar jag mat så gråter jag. Köttfärsen blev lite för hårdstekt så jag gråter. Jag kryddade inte tillräckligt så jag gråter. Jag känner mig själv tillräckligt för att veta vad det här betyder. Ett steg nedåt till och jag är inne i det stadie där jag inte ens kommer upp ur sängen. Tur att jag har läkartid nästa vecka. Och när jag tänker på läkartiden, och att jag måste berätta hur jag mår, så börjar jag att gråta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar