Helgen med Eddie var kanon, som alltid. En massa myspys när han kom hit i fredags. Vi gick ner till Bishop Arms för att ta en öl. Lillebror gjorde oss sällskap men han fick bara dricka Pepsi. Det blev tre öl för mig, och tio stycken för Eddie. När vi skulle bege oss hem var det 20 minuter kvar tills bussen skulle gå, så vi gick in på Nybron för att se om det fanns nåt kul folk, och Eddie hann med en öl till där inne.
När vi kommit hem och låg i sängen och myste sa han nåt som bitit sig fast i minnet.
Eddie: Synd att såna tjejer som du alltid är upptagna.
Jag: Jag är väl inte upptagen?
E: Jo, du har ju tre barn.
J: Ja, men det finns plats för dig också, och de är hos sin pappa ibland också.
E: Nej, du är upptagen.
Jag vet inte om det bara var ölen som pratade, för Eddie är känd för att svamla när han druckigt, eller om det är så han verkligen känner men aldrig skulle ha vågat eller tänkt säga när han var nykter.
Jag är rätt nöjd med att vi har det som vi har det nu, att vi träffas när tid och tillfälle finns. Att vi dejtar. Men, jag vill gärna veta att det i såna fall så småningom kommer att leda vidare till något seriöst.
Jag kan fullständigt förstå att just nu måste han tänka på sig själv. Efter allt han varit med om, och nu när han för första gången har en egen lägenhet, ett riktigt jobb osv, att han måste bli stabil i det först innan han går in i ett seriöst förhållande. Och jag vet att han tycker om mig, och att han i framtiden kan se sig själv i ett förhållande. Men det han sa i fredags natt har ändå bitit sig fast i huvudet.
I lördags var det också en massa gos och mys som mest involverade att ligga sked i soffan och titta på en massa serier, varvat med helt otroligt underbara vuxna aktiviteter. När han på kvällen kollade på Matrix låg jag med huvudet på hans bröst och läste. Och det kändes så rätt, det är precis så jag alltid vill att det ska vara. Sen fick jag det ultimata beviset på att han verkligen har starka känslor för mig. Jag tänker inte skriva vad, men det är något han hatar, och som jag den enda han skulle be om en sån sak. Och jag vet att han låter mig göra det av enbart en anledning, att han tycker om mig. han skulle ALDRIG gå med på det, och vilja göra det, om det inte var känslor inblandade. Han har aldrig tidigare gått med på det med andra när det har varit starka känslor inblandade.
Så varför känns det då så osäkert? Han har erkänt att han har känslor för mig, han visar det, och jag tvivlar inte på det en enda sekund. Varför känns det då så hopplöst mellan varven??
Maja slutade med blöja för två år sen, förutom på natten, varken jag eller Kim har lyckats få henne helt torr på natten. Men nu sov hon utan blöja natten mellan lördag och söndag utan blöja, och det hade inte kommit en enda droppe i sängen på hela natten!! Gud vad hon är duktig. Och jag känner mig som världens mest usla mamma. Sista tiden har hela jag varit ett sånt kaos att jag inte orkat och haft tålamod till att vara en sån mamma man ska vara. Men nu är det slut med det, i morgon när jag hämtar dem på dagis så ska jag vara en sån mamma som de vill ha och behöver. Och så får jag låta kaoset rasa efter att de lagt sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar