Den här veckan har innehållit “the mornings from hell”. Varje morgon har börjat med småtroll som tjatat, bråkat och kastat frukosten på golvet. Det har varit bråk på väg till dagis, på väg hem från dagis osv osv.
Jag har först räknat dagar tills idag, när de ska till sin pappa. Igår började jag räkna timmar.
Men vad händer idag då? Jag skulle ju jublande kliva upp ur sängen och se fram emot att få komma hem till en lugn lägenhet, vetandes att jag kan ha sovmorgon, sova middag om jag vill, inget bråk. Jag tar upp trollen och stålsätter mig för morgonens bråk och rabblar mitt mantra “idag ska de till pappa, idag ska de till pappa”.
De äter sin frukost fint. Inget bråk, inga mackor som hamnar på golvet. De skrattar och är snälla mot varandra. Duschandet går felfritt, inget skrik om att vatten är för kallt, för vamt, för mycket vatten, för lite osv. Frisyr på Maja fixas utan tjat om att jag borstar för hårt, det är inte den frisyren hon vill ha. Det pussas, och kramas och sägs “jag älskar dig” hela tiden. Nu vill jag ju inte lämna iväg dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar