Det var en bra morgon. Gosiga barn som åt ordentligt och lekte snällt. Promenad på väg till dagis också bra. En Maja som pratade hela vägen. In på dagis, lämna in väskan med gosedjur och snuttefiltar som ska med till pappa i eftermiddag. Går ut för att leta upp dagisfröknar. Maja glad och ska gå och leka med Tilde, som de bestämt igår.
Amanda ser Maja komma, och springer genast till Tilde, med ett stort hånflin mot Maja. Maja otroligt ledsen och helt otröstlig. Jag förklarar för fröken, som bara säger jajaja. Förklarar att Maja inte vill vara kompis med Amanda längre på grund av alla problem som varit sen i våras.
Dagisfröken säger jajaja och föreslår att de ska gå till Amanda och Tilde och fråga om Maja får vara med. Jag suckar. Säger åt dagisfröken att jag förbjuder lek mellan Amanda och Maja. Amanda ber alltid Maja om ursäkt, vill att de ska leka, för att i nästa stund förklara att Maja inte får vara med så Maja blir ledsen. Förklarar för dagisfröken att det är deras ansvar att se till att Amanda och Maja inte leker med varandra.
Får prata högt för att överrösta Maja som hysteriskt gråter. Dagisfröken säger jajaja. Inser att det inte är någon mening med att ens försöka förklara, utan bestämmer mig för att ta det med Ann Britt, världens mest underbara dagisfröken.
Ska gå hem. Maja gråter hysteriskt och skriker mamma. Kramar om henne och viskar i hennes öra att hon är underbar, att hon ska strunta i Amanda och bara leka med snälla kompisar. Maja klamrar sig fast. Mitt hjärta brister.
Vill stanna hela dagen och se till att ingen är dum. Inser rent logiskt att ju fortare jag går därifrån ju bättre är det för Maja. Maja klamrar sig fast ännu hårdare när jag säger att jag måste gå därifrån. Hon skriker efter mamma. Mitt hjärta brister ännu mer. Lyckas till slut få Maja att släppa, inte med hjälp av dagisfröken som bara står bredvid och säger jajaja, kom kom kom.
Går därifrån samtidigt som jag skickar sms till Kim om vad som hänt, och att han ska checka av med Maja när han hämtar henne om hur dagen har gått. Det är ingen idé att fråga personalen, för det enda svar man någonsin får är att det har gått bra, oavsett vad som hänt. Hör Maja fortfarande skrika efter mamma när jag stänger griden till dagis. Försöker att inte börja gråta. 20 meter bort går jag förbi kiosken, hör fortfarande Majas skrik. Känner hur det gör ont i hela kroppen. Kommer hem. Känner mig som världens mest värdelösa mamma. Ont i hela kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar