Nu är det snart dags att gå till bussen, och jag känner mig som ett barn på julafton som väntar på tomten.
När Rasmus var liten var jag drottning i träningshallen. Nu slutar det väl med att alla medelålders friskistanter orkar bra mycket mer än vad jag gör. Men vad gör väl det. Det kommer fler gånger. Och nån gång ska jag klara mer än vad friskistanterna gör. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar