Jag överlevde passet. Och inte bara överlevde, jag hade skitkul och klarade mig hyfsat också. Jag skiter i om jag sätter allt perfekt, så länge jag har kul. Och det hade jag.Det var tio år sen jag tränade aerobic sist, men vissa rörelser satt kvar i ryggmärgen. Däremot var det lite nytt med ett styrkepass mitt i, det var det enda jag hade problem med, men jag kämpade på de 70 minuter som passet varade.
Enda nackdelen var saliven. När man kör på allt man har vill gärna saliven ta slut i munnen, och jag som har för lite salivproduktion från början pga medicinen låg nog på minus. Jag har problem med en tand. Vet inte riktigt vad det är, men så fort jag får för lite saliv så börjar den att göra ont. Så mot slutet var jag glad att jag snart skulle få åka hem, för tanden började kännas rätt rejält.
När jag kom hem var planen att duscha och sen äta. Det är lätt att falla i efter träning-koma annars. Men väl hemma så upptäckte jag att jag var hemma lagom till top model så jag fixade käk medans jag kollade på tv samtidigt. Jag är ju tjej, så jag äger ju en viss simultanförmåga. 
Men när maten väl var färdig och jag hade tagit två tuggor så slog tandvärken till ordentligt. Från att ha varit lite frusen hade jag så ont att jag svettades tio gånger mer än på träning. Jag tog av mig i underkläder för att jag var så varm.
Och jag hade en hel tallrik med god mat framför mig men så ont att jag inte kunde äta. Jag kunde inte ens sitta still. Jag gick fram och tillbaka framför tvn och svetten bara rann om mig.
Började rota runt bland mina mediciner för att se om jag hade några smärtstillande kvar från ryggskottet, men det hade jag inte. Däremot upptäckte jag en förpackning med Ibumetim. Slängde i mig en tablett och fortsatte att vanka av och framför tvn.
Snart nog gav tandvärken med sig, och jag kunde äntligen sätta mig ner och äta. Kvällen bjöd på pasta och stekt kycklingfilé med lite kryddning. Mycket mumsigt.
Nu är snart Top model slut och efter det är det dags för duschen och pyjamas och myströja. Lite slappa i soffan sen börjar nog sängen ropa mitt namn.
Får se om det blir något pass i morgon eller inte, det beror helt och hållet på om jag har en fruktansvärd träningsvärk eller. Men oavsett när nästa pass blir så ska jag absolut inte glömma att packa ner Ibumetin och ta innan jag kör igång. Då kan jag fokusera mer på övningarna och mindre på känningarna i tanden. Blev lite disträ mot slutet den här gången. Men kul var det, och göra om det ska jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar