Det är tur att den här dagen snart är slut, annars hade jag nog gjort slut på mig själv tror jag. Det började ju iofs rätt bra med sovmorgon tillsammans med Leo i sängen. Upp halv nio och fixa lite kaffe till mig och frukost till honom. Maja hade ätit med Rasmus.
När jag sitter och dricker kaffe och läser bloggar så kommer jag att tänka på att Maja varit ovanligt tyst. Maja är aldrig tyst. Hon pratar om allt, kommenterar något på tvn, funderar högt, sjunger lite, pratar med sig själv osv osv. Så jag slänger ett öga mot fåtöljen där hon sitter och tittar på morgonbolibompa.
Där sitter ett litet, ynkligt, blekt litet paket som skulle föreställa min dotter. Så då var det alltså hennes tur att bli hängig. Och jag som hade planerat att vi skulle ut och åka pulka idag. Leo blev ju lagom glad när jag berättade att det nog inte skulle bli någon pulkaåkning. Mutade barnen med var sin bulle efter lunch för att få lite lugn.
Efter lunch återtar Maja sin position i fåtöljen vilket är halvliggandes med filt och halvsovandes. Leo är maximalt understimulerad och jag försöker komma på massor av saker att roa honom med. Men han vägrar totalt. Så han är sur och grinig för att han har tråkigt men han vill ändå inget göra något, vilket gör att han blir ännu mer uttråkad, vilket gör honom ännu mera sur och grinig osv osv.
Då kommer jag på att det finns inget hemma som de kan äta till lunch i morgon. Jag kan inte släpa ut Maja till ICA, det skulle hon aldrig orka. Och jag kan inte lämna henne själv, det är hon för liten för. Så försöka fixa barnvakt. Funkar inte alls. Ingen kan.
Så jag får gå iväg och handla efter klockan åtta i kväll när Rasmus kommer hem från träningen. Just vid den tiden då jag vill sitta uppkrupen i soffan under filten medans sömntabletten sakta gör sitt jobb. Då ska jag ut i kylan, så att jag piggnar till, och gå till ICA för att köpa lite korv. Grillkorv som ska kokas, har de små odjuren här hemma bestämt att de vill ha till lunch i morgon. Jag hade gått med på smågodis bara det hade fått tyst på dem.
Sen började det att bli dags för sängen. Och vad upptäcker jag då? Jo givetvis har Leo lyckats med att kissa ner det sista rena paret pyjamasbyxor. Han är helt otröstlig. Så jag börjar leta runt bland Majas urväxta kläder för att se om jag kan hitta någon av hennes gamla pyjamasar. Jag hittar ett nattlinne som Leo kräver att få ha på sig. Jag rycker på axlarna och sätter på honom det. En mer stolt liten pojke har jag nog aldrig sett. Nu har han äntligen ett rosa nattlinne som han har tjatat om sen han lärde sig att prata.
Jaha, då är det lätt att lista ut vad han ska få i födelsedagspresent när han fyller 18. Ett startkit för transor helt enkelt. Finns det nåt sånt? Som innehåller en rosa och en lila fjäderboa, extremt långa lösögonfransar, lösnaglar målade i gräslig färg osv osv?
Nu svävade jag iväg lite här. Vart var vi? Jo, efter att han fått på sig sitt nya nattlinne och stolt gått modevisning för Maja i hallen så var det dags för välling. Det fixades fort utan gnäll om att den ena vill ha flaskan som den andre ska ha osv. Stoppade dem i säng och gick ut i vardagsrummet. Hinner knappt sätta mig ner förens Leo ropar att det är stopp i flaskan. Jag svär tyst för mig själv för jag vet att den vällingen inte kan orsaka stopp i flaskan. Går in och skakar flaskan för att få bort “stoppet”. Går ut i vardagsrummet, Leo ropar om stop i flaskan och så höll vi på tills han druckigt upp.
Efter att de ätit upp sin välling så får de godnattpuss och en godnattkram och blir omstoppade lite extra. Jag går ut för att diska deras flaskor. Efter det är det dags att sätta sig och fylla dosetten med medicin. Jag blir bara förvirrad om jag varje morgon ska försöka komma ihåg vilka jag inte ska ta på morgonen, vilka jag inte ska ta på kvällen osv. När det väl är klart så tittar jag in till trollen. Och de sover. Utan att ha legat och tjafsat med varandra så att jag har varit tvungen att gå in. Utan att Leo legat och sjungit så högt att jag varit tvungen att gå in. Utan att Maja legat och lekt med sin nalle så mycket att jag måste gå in.
Och då känner jag att det spelar ingen roll hur jobbig den här dagen har varit. Så länge jag får tillbringa mina dagar med de där små trollen så är det värt det, hur tufft det än är ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar