Lilith.se

Igår exploderade det ordentligt här hemma. Redan när jag kom upp så märkte jag att Inttu var på dåligt humör. Fine with me, man får vara på hur dåligt humör man vill. Däremot får man inte ta ut det på andra.

På väg till dagis gick han fem meter före. Efter att vi lämnat barnen och var på ICA och handlade så gick han bara och suckade.

När vi kom hem så fick jag nog. Innan vi gick så hade jag bett honom om att fixa i ordning köksbordet efter frukost så att jag kunde fixa i ordning barnen. När jag klev innanför dörren så såg jag att visst hade han torkat av bordet, men varken lagt på duk eller något annat. I vanliga fall hade jag ärligt talat inte brytt mig så mycket utan mest bara bett honom göra klart. Men efter hans taskiga humör på morgonen, att han spottat och fräst värre än tio katter med PMS i en vecka och hans alltmänt taskiga attityd så fick jag nog.

Förklarade att han fick faktiskt ta och rycka upp sig. Man rår inte för att man mår dåligt, men man kan själv bestämma hur man ska bete sig mot andra. Och att han fick faktiskt ta och ringa psykmottagningen och be dem snabba på lite så att han får träffa läkare och kan få hjälp för det här går inte längre, jag orkar inte längre. Då exploderade han totalt. Han spottade och svor och han skulle minsann inte ringa mottagningen och bla bla bla.

Sen gjorde han som alltid när jag blir riktigt arg, han började klä på sig ytterkläderna för att gå. Bättre fly än illa fäkta eller nåt sånt. Och jag hatar när han går när vi är mitt uppe i ett gräl. För det löser ingenting, då ligger allt bara kvar tills nästa gång. Så i vanliga fall gör jag allt för att han ska stanna så att vi kan reda ut det.

Men inte den här gången. Jag sa åt honom att han kunde komma tillbaka när han kunde uppföra sig som folk och gick ut i köket och tog en cigg. Och hörde honom argt smälla i dörren när han gick. Och sen smällde han argt igen dörren till cykelförrådet.

Jag rökte upp, tog disken och sen ringde jag mottagningen, gav dem hans personnummer och förklarade vad saken gällde och de lovade att ringa upp honom. Sen gjorde jag som jag alltid gör när det blir för mycket. Jag lekte struts och kröp ner i sängen med en bra bok. Det tog inte lång tid innan jag sov, och jag vaknade inte förens larmet ringde att det var dags att gå till dagis och hämta trollen.

Skickade ett sms att han kunde väl komma hem till middagen i alla fall. Fick inget svar. Misstänkte att han gjort precis som jag och gått och lagt sig så jag ringde upp honom. Och visst sov han. Men han skulle komma hem till maten.

När jag kom hem från dagis med trollen så var han här. Och jag fick en jättekram och ett förlåt. Och ett tack för att jag ringt syd. Och ett löfte om att han skulle försöka bättra mig. Sen tittade han på mig och log och då kunde jag ju inte vara arg längre. Speciellt inte när leendet åtföljdes av en puss.