Sommaren är kort

Smekmånaden med ett liv som är bra och flyter på blev kort kan jag ju säga. Leo är åter igen inne i en period av trots, den här gången värre än nån gång tidigare. Jag mår rätt usch och fy i största allmänhet trots dosändringar. Inttu är inne i en vinterdepression som varje år, vilket gör att jag går och trippar på tå hela tiden för att han inte ska bli sur och grinig. Så är det inte Leo som trotsar så är det Inttu som surar. Tror det är den stora anledningen till att jag mår så usch och fy faktiskt.

Men samtidigt som Inttu surar mindre och mindre så blir Leos trots värre och värre. Och inte blir det bättre av att han är dyngförkyld och mår pyton av det heller.

Fast jag kan inte skylla hela mitt mående på dem. Det har nog en hel del med mig att göra också. Från det jag vaknar går jag och längtar efter att få gå och lägga mig. Jag har noll energi och ork. Det snurrar i huvudet mest hela tiden och precis hela kroppen gör ont. Men som tur var har jag lärt mig av mina tidigare misstag att inte lyssna på kroppen och gör allt jag kan för att hitta små små utrymmen att andas på. Som att lägga mig i sängen i ett mörkt sovrum efter att vi kommit hem från dagis, och efter att vi ätit mat. Det behövs inte mycket, bara tio minuter eller så. Plus att jag måste åter igen sjukskriva mig från praktiken, i alla fall fram tills att jag pratat med läkaren om två veckor och ser vad han har att säga om saken.

Så Lilith är tillbaka på bloggen igen, mer miserabel än någonsin ;)