För jag levde så i sex år. Jag vet precis hur de känner sig. De har noll självkänsla, de tror att de är totalt värdelösa och faktiskt inte förtjänar bättre.
Och jag blir så arg på alla som aldrig har varit med om det och som säger att de får skylla sig själva som stannar kvar. För det är aldrig så enkelt. Man vaknar inte en morgon och helt plötsligt har ens pojkvän förvandlats från drömprinsen till djävulen. Riktigt så enkelt är det inte.
Det kommer smygandes sakta men säkert. Ett ord här och ett påpekande där som långsamt eskalerar och bryter ner en lite i taget tills man är så hjärntvättad tills man tror på varenda ord om hur värdelös man är. Man blir som en strykrädd hund som när husse kommer viftar på svansen samtidigt som man skyggar skrämt.
När jag var mitt uppe i det förhållandet så såg jag inte hur fel det var. Då var det normalt och vardag och jag var till och med lycklig på ett sjukt sätt. Lycklig över att nån skulle vilja ha en sån värdelös människa som jag.
Det är inte förens nu när jag lever i ett bra förhållande som är byggt på kärlek, respekt och ärlighet som jag kan se hur fel det var. Nu vet jag mitt eget värde och vet att jag är en bra människa som förtjänar bättre.
Så jag önskar så att alla tjejer och killar där ute som lever så kunde inse sitt eget värde och att de förtjänar bättre. För det gör ni, varenda en av er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar