21 februari 2010

Varför blir jag inte förvånad

Det är ju ingen hemlighet att Inttu och jag tjafsat väldigt mycket om småsaker den sista tiden. Så därför skulle vi se kryssningen som en nystart. Trodde jag ja. Det funkar tydligen bara så länge jag inte säger något som inte passar honom.

Ikväll såg jag att han skrivit upp att socker behövde köpas så jag frågade hur mycket som fanns kvar så jag vet om det kan vänta tills storhandlingen på fredag. Då fanns det tydligen inte ens kvar så det räckte till frukostkaffet.

Och här hemma har vi den regeln att om man glömmer bort att skriva upp det på inköpslistan när det börjar ta slut och istället skriver upp det när det är helt slut så är det helt och hållet ens eget fel och då får man gå till affären oavsett klockslag och väder. Och när jag fyllde på socker sist så fanns det ett halvt paket kvar.

Gissa vad som händer? Jo men självklart blir Inttu sur, på mig och demostrerade det genom att lägga sig i lilla soffan istället för att krypa upp bredvid mig i stora soffan.

Jag orkade inte ens bry mig utan påpekade bara att ICA öppnar åtta och jag går upp sju och dricker kaffe så han fick vackert bege sig till ICA och han har bara sig själv att skylla. Han blev ju inte gladare av det kan man ju lugnt säga. Jag antar att jag inte kommer att få ligga ikväll.

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...