14 mars 2010

Nånting som jag verkligen försöker att träna bort är att allt ska göras på mitt sätt. Och jag tycker själv att även om det inte helt är borta så har jag ändå kommit en bit på väg. Jag kan låta Inttu göra saker här hemma utan att titta över hans axel för att se om han gör det på rätt sätt, vilket så klart är mitt sätt. Nu mera låter jag honom göra på sitt sätt, även om det tar emot ibland.

Ikväll kom ännu ett utmärkt tillfälle till att få träna på att allt inte måste göras på mitt sätt. Vi har köpt persienner till vardagsrummet och Inttu ska till att skruva upp dem. Jag tycker att han gör det lite väl omständigt men säger ingenting utan låter honom hållas. Det är ju ändå han som ska sätta upp dem och inte jag. Det enda råd jag ger är att mäta hur långt ut från väggen de ska sitta så att han kommer åt med borren som är rätt tjock. Vilket han inte gör. Och självklart har han markerat för nära väggen så att borren inte får plats. Och självklart börjar han inte med att borra till fästena längst in utan till de längst ut. Alltså måste han borra om och vi har nu två hål som inte går att använda.

I vanliga fall hade jag blivit så frustrerad på att han inte lyssnat att jag skulle ha börjat skrika och gapa. Men nu anstränger jag mig verkligen för att inte göra det utan säger att jag går ut och röker och han kan säga till när han är klar så kan jag dammsuga upp allt borrdamm. Men då blir han sur för att jag har tydligen suckat och pustat. Och han vet hur mycket problem jag går haft med att vänja mig av med att få hysteriska utbrott om nån inte gör på mitt sätt och det sen blir fel. Och han vet att han ska vara glad för att jag bara suckat.

Och det gör mig både ledsen och arg när både han och jag vet att jag gör framsteg men det tydligen inte går fort nog för honom. För första gången vill och försöker jag verkligen arbeta bort mina dåliga sidor så mycket jag kan för jag vill verkligen vara en så bra flickvän som möjligt. Jag har inte brytt mig om mina tidigare pojkvänner tillräckligt mycket för att vilja ändra på mig. Men nu gör jag det och det känns inte så kul att han inte ser hur mycket framsteg jag verkligen gjort inom vissa områden.

Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon

1 kommentar:

Heidi sa...

Jag var också som dig. Fast jag fick inga utbrott, jag gjorde om det Patrik hade gjort istället. Väldigt onödigt. Men nu orkar jag inte bry mig så mycket längre, så jag tror jag har accepterat att alla gör saker olika. Dock kan jag tycka att just städbiten är jobbig om det inte blir riktigt rent. Som du skrev förr, att man inte bara kan torka av en diskbänk och tro att den är ren. Lite medel och en skurduk, TACK! :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...