Att bo ihop med ett lat arsel

Fy fasiken vad besviken jag är. Igår så pratade Inttu och jag om hur han betett sig, och jag sa rakt ut att om han en gång till bara drar och lämpar över allt på mig så kan han passa på att hänga upp nyckeln på kroken på väg ut, för hit kommer han igen. Jag är trött på det här spelet om att komma och gå som man vill utan att ta hänsyn. Han fick välja en gång för alla. Antingen är vi en familj, och då delar vi också på det ansvar som det innebär och tar det vi ska göra och inte lämpar över det på den andra. Eller ja, han lämpar inte över sitt på mig. Tror inte det hänt en enda gång att han fått ta nåt som jag ska göra. Det var han självklart med på, och jag tror han insåg att jag faktiskt menar allvar. En gång till och han kan lämna nyckeln och ta med sig sina saker hem.

Så idag exakt klockan tio i morse ringde pappa och sa att han skulle komma med Rasmus säng efter lunch. Jag går och säger åt Inttu, eftersom Rasmus gamla säng måste skruvas isär, den ska ner i soprummet plus att det behövdes en liten ommöblering för att få plats med allt. Då tycker han att det är en bra idé att gå och lägga sig ett tag.

Halv ett kommer pappa, och då har inte Inttu ens skruvat isär sängen. Så självklart fick jag ta disken efter lunch, eftersom han blev klar för bara en timma sen, och lunchen var klockan tolv. Han hade alltså 3½ timma på sig att skruva isär Rasmus säng, bära ner den och flytta runt en liten hylla och skjuta soffan lite åt sidan. Men då går han och lägger sig istället och hinner bara lyfta ner madrassen från sängen innan pappa kom. Så för att disken efter lunchen alls skulle ha varit klar när det är dags att göra middag, så var det ju bara för mig att ta den. Sen fick jag ju mala tobak för att kunna rulla cigg, vilket han också skulle ha gjort. Sängarna har precis blivit bäddade och han har massor kvar att göra, men står glatt och nynnar i köket medans han maler tobak i samma takt som en snigel. Så att nu får jag ta dammsugningen också för att vi alls ska hinna bli klara idag.

Så fram tills vi ska åka tänker jag inte göra nånting förutom att ta ungarna och laga mat. Resten får han göra. Jag har tagit i stort sett allt han ska göra i flera dagar så nu är det fan min tur att bara sitta på arslet och glo. Det är tur för honom att ungarna är hemma, för annars hade det blivit liv här.