Slut

Eftersom min kära pojkvän bestämde sig för att få ett utbrott och dra härifrån och lämpa över allt som skulle göras på mig är jag helt slut. Tack gode gud för att solen sken idag så vi kunde gå ut i lekparken efter lunch för den timman på parkbänken är den enda gången idag jag kunnat sitta ner och bara vara. Som tur är har jag helt underbara barn. Rasmus dammsög hallen. Och maja kom stolt ut från sitt och Leos rum och berättade att hon bäddat båda sängarna. Rasmus såg även efter Maja och Leo efter maten så att jag kunde cykla till ICA för att hämta ut tobaken som äntligen kommit. Till och med nattningen flöt på. Annars brukar man få tjata om att de ska god nattkissa, välja en skiva att lyssna på och ta fram en nalle att sova med. Men inte idag. Det var som om de kände på sig att jag var för trött för att orka tjafsa. Det finns inte ord för att beskriva hur underbara de är.

Vid nio körde jag och Rasmus igång ett avsnitt House och jag fick kämpa för att hålla mig vaken genom hela avsnittet. Så nu, minst en timma tidigare än vanligt ger jag upp och går och lägger mig. Hela kroppen värker och jag skulle inte kunna tänka en vettig tanke om så mitt liv hängde på det.

Och i vanliga fall brukar jag ha svårt att sova utan Inttu, men ikväll tror jag inte att jag kommer att ha några större problem. Jag sover hellre ensam än med nån som jag för tillfället tycker är ett egoistiskt arsel. För det är han när han bara sticker och lämpar över allt på mig när det passar honom utan att ta det minsta hänsyn. Det enda som gjorde ont idag var när Maja frågade när han skulle komma tillbaka och jag inte kunde ge ett bättre svar än att jag vet inte, kanske när han inte är trött längre. Vilket alltid är mitt svar när han bara stormar iväg, att han är trött och skulle hem och sova lite. Vilket är precis vad jag tänker göra nu. Sov gott.

Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon