När jag skulle sminka mig efter duschen fick jag verkligen kämpa för att ens orka stå upp, benen bara skakade. Mellan varje sak jag gjorde här hemma var jag tvungen att sätta mig ner några minuter, jag orkade bara inte.
Däremot orkade jag cykla över till världens bästa Kalle på eftermiddagen och snacka lite skit och kolla in hans nya lägenhet.
Världens bästa KalleDagen var ändå rätt ok. Det var när det blev kväll det blev jobbigt. När det inte längre fanns något att sysselsätta sig med förutom att lägga sig i soffan och titta på serier. Då kommer ensamheten krypande, den jag lyckas skjuta undan på dagarna när jag ändå kan hålla mig sysselsatt.
Varför saknar jag Inttu så mycket? Jag vill ju inte vara tillsammans med honom. Det var inte ett förhållande som var bra. Varför måste jag då anstränga mig så mycket för att inte skicka ett sms och be honom komma över? I vanliga fall har jag ju absolut inget emot ensamheten, det är ju bland det bästa jag vet. Men nu hatar jag varenda sekund, och saknar Inttu så att det gör ont.
Men jag antar att det kommer att gå över, det gör det alltid. Det är bara vägen dit som är ett helvete. Nu blir det serier tills det är dags att krypa ner i sängen. Det blir en lång dag i morgon. Jag ska tvätta kl 14-18, och även bädda rent inne hos trollen, och baka tekakor. Om jag klarar av att stå på benen hela dagen.
Tittar serier och tycker synd om mig själv
1 kommentar:
Det är svårt i början. Helt klart.. Men Du är stark och du fixar det!!
Du har det helt klart bättre utan den ilskna och tyngda relationen ni hade.
Kram på dig!
Skicka en kommentar