Trodde jag på det själv?

Inte blev det nåt städa badrum idag inte. Helst av allt skulle jag vilja lägga mig och sova middag, men eftersom jag tvättar så får det bli kaffe och slappa framför datorn istället.

Däremot hade jag rätt i att det här ska bli en bra dag. Trots den stora tröttheten så känns allt helt ok. Trollen och jag börjar hitta en ny vardagsrutin, jag lär mig att hantera deras känsloutbrott och tröttheten finns där men jag har lärt mig att hantera den också och lyssna på min kropp.

När jag var nere i tvättstugan skickade jag ett meddelande till Karro för att höra om hon kunde komma upp med mitt busskort hon lånat efter att jag hämtat trollen, så kunde hon äta med oss också. Hon undrade då om jag bjöd på kaffe strax eftersom hennes buss strax skulle gå. Jag var ju tvungen att svara nej, eftersom jag hade tänkt att städa badrummet så vi bestämde att hon skulle komma vid fem när vi ska äta.

Så efter att jag hade ätit lunch och diskat så kom den stora tröttheten och lade sig som ett täcke över hela mig. Gick ut på balkongen för att ta en cigg, och ser då Karro kliva över gatan. Ropar på henne för jag tänkte att om hon kommer över på en kaffe så har jag ju en utmärkt anledning till att inte städa badrummet. Men hon hade musik i öronen så hon hörde inte, så jag får dricka mitt kaffe ensam.

Och nu är det strax dags att springa ner i tvättstugan igen. Och så ska jag försöka komma på hur jag ska lyckas få upp tio meter gardin när jag är liten som en smurf.

Så här pigg är jag idag