För det är tyvärr inget man kan bli botad ifrån, och medicinerna jag äter tar inte bort symptomen, de bara gör dem lite lättare. Det kommer alltid att finnas där, det går inte att bli frisk. Och som jag önskar att nån kunde svinga ett magiskt trollspö och så försvann det ifrån mig.
Så satt jag här och fundilerade framför datorn efter trollen lagt sig och skickade ett sms till mamma om hur glad jag är för att hon tror på mig. Alla andra tycker bara att jag är lat och hittar på för att jag inte vill jobba. Mmmm för det är skitkul att leva på existens minimum. Att aldrig bara kunna gå ut och köpa det man vill ha, utan man måste planera in det i månadsbudgeten.
Mammas svar fick mig att sitta och torka tårarna några minuter. Hon skrev att det är klart att hon tar mig på allvar för att hon ser hur jag kämpar för att hålla ihop min familj och mig själv och kämpar man så är man inte lat. Nånting sånt. Och så skrev hon att för det ska jag sträcka på mig och jag duger som jag är. Haha och nu när jag skriver det här så tåras ögonen igen.
För det är så hon är och alltid har varit. Hon har funnits vid min sida hela vägen från jag var tonåring och lades in på bup för att jag var självmordsbenägen och fick sitta på låst avdelning med konstant övervakning, fram till nu. Hela tiden har hon funnits där och stöttat och ställt upp på alla sätt hon kan. Jag skulle kunna ringa henne mitt i natten och hon skulle ha ett tröstande ord.
Om jag ens blir en hälften så bra mamma som hon är och alltid har varit så är jag mer än nöjd. Jag älskar dig mamsen.
3 kommentarer:
Jättefin mamma har du verkligen! Men du verkar oxå vara en väldigt fin människa! Är du mamma till alla tre barnen?
Gillar det du skrivit om kommentarerna! Fast jag tycker att man ska svara på kommentarerna i sin blogg där man fått dem. Hälsar man på i den andres blogg tycker jag att om man vill kommentera får det röra den bloggen. Är det knäppt eller? Men t.ex om någon läser det du skrivit här och så ser de att det finns kommentarer och öppnar dem och så står det typ "Hej Lilith! Tack för besöket i min blogg! Tapeterna finns att köpa på Lundgrens målerifirma." Det passar ju inte in liksom...!
Kram på dig!
Eva: Jag brukar svara i personens blogg för att han/hon ska se kommentaren på gång och inte behöva gå tillbaka till min blogg flera gånger för att se om de fått svar.
Min syster har boderline så det vet jag allt om.
Dock har jag aldrig sett henne som lat. MEN jag måste understryka detta med hur viktigt det är att inte bara låta det hela ta över heller. Min syster jobbar idag deltid och det är jättebra. För att bara nöja sig med en diagnos och sen låta den ta över ens liv gynnar ingen.
Jag förstår mer än du tror och jag vill verkligen inte kasta skit på dig. Bara tala om hur erfarenheten är i vår familj. Jag har peppat syrran i många år. Oftast utan reslutat men jag är inte den som ger mig. Sura miner påverkar inte mig. Jag älskar min syrra och vill henne det bästa.
Jag tror vården måste gör mer för er med borderline. Inte som det är idag. Här ta ett par piller så får vi se vad som händer.
Det finns massor av olika metoder för att underlätt men få läkare vi använda sig av dom tyvärr.
Jag tror stenhårt på den egna viljan ihop med rätt vård. Jag hoppas allt löser sig till det allra bästa för dig! Håller på dig oavsett vad som händer!
Skicka en kommentar