I eftermiddags innan det var dags att hämta trollen blev det slappartid i sängen med en bok men jag kunde inte somna som vanligt. Konstigt det där, hur mycket sömnproblem jag än har haft så har jag aldrig haft problem med att sova middag om jag har behövt det. Sover alltid bättre på dagen än vad jag gör på natten. Men nu kan jag inte ens sova middag.
Tur att jag har läkartid på måndag. Har psykologen precis innan på måndag för hon ringde och bokade om från fredag till måndag. Men det passar mig utmärkt så slipper jag vara ute och gå mer än nödvändigt i det här vädret.
Jag märker att jag har svårt att hitta ord idag, både när jag pratar och när jag skriver här. Det blir alltid så när trollens pappa varit här, och han var och hälsade på dem idag. Han får mig att tappa orden och bli helt tom i huvudet. Kanske för att jag vet vad som väntar från Maja efter att han har gått.
Jag är inte arg på honom längre dock vilket för mig är ett framsteg. Nu tycker jag bara synd om honom. För det är synd om honom. Synd för att hans gamla beteende gick före hans barn den gången. Jag säger inte att det alltid är så, men den gången var det så. Då satte han sig själv före sina barn. Och nu missar han allt spännande som händer dem varje dag. De lär sig nya saker och utvecklas hela tiden och allt det går han miste om och kan aldrig ta igen. Han får inte se hur stolt Maja är när hon får gå själv till sexårs på andra sidan gatan. Eller hur söt Leo är när han skiner upp för att han har fått något som är rosa. Så ja, jag tycker synd om honom. Men mest av allt tycker jag synd om barnen för de hade inget val, vilket han hade.
Nu har jag stoppat dem i säng efter att ha duschat Leo, så nu ska jag titta på serier och försöka hitta mina ord och tankar igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar