När Maja kom hem ifrån sexårs så hade jag hunnit sova en stund och satt och drack kaffe. Hon fick frukt och vi satte oss och läste Ronja.
Sen hämtade jag hem en glad Leo ifrån dagis och han fick också en frukt.
Efter det började allt. Trollen skulle städa sitt rum, som de gör varje torsdag så att jag kan dammsuga där inne på fredagar. Det tog exakt åtta minuter innan de rök ihop första gången. Sen kom grälen på löpande band och efter 45 minuter av att konstant tjata på dem så fick jag nog. Hela Leos Winx-låda konfiskerades och Majas Baloo-nalle. Då exploderade det totalt. Maja skrek så högt att jag bara väntar på att få en anmälan om barnmisshandel på mig. Leo var inte sen på att ta efter.
Så potatisen som stod på spisen åkte i slasken, jag orkade inte göra potatismos. Det blev makaroner och köttbullar åt dem. Själv hade jag för länge sen tappat aptiten.
Jag är så trött på att de aldrig kan hålla sams i mer än fem minuter. Jag är så trött på att det alltid ska vara tjafs och bråk. Jag är så trött på att de inte ens kan plocka undan på sitt rum utan att det ska börja tjafsas om vem som ska plocka undan vilken sak. Jag är så trött på att de alltid lyckas att hitta nånting att bråka om. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte och jag vill inte. Jag klarar inte mer. Jag orkar inte att enda gången de faktiskt är snälla mot varandra är när jag har blivit arg på dem, då håller de ihop. 90% av deras vakna tid hemma går åt till att bråka med varandra. Jag går under snart.
3 kommentarer:
Kommer ihåg att jag och min syster också bråkade konstant när vi växte upp. Finns det någon möjlighet att separera dom lite då och då? Så du bara får ha en hemma?
Tror nog inte att det finns någon bot på det hela.. =/
Stackars er alla! Jag förstår att du har tappat all ork. Mycket beror på att du har barnen 100 % ensam. Har du inte hört något om stödfamilj? Din mamma ska visst ställa upp i helgen. Då får du lite andrum. Men allt det här är barnens pappas fel. Det är inte rimligt att du ensam ska klara av 2 små barn. Fattar inte att soc eller vem som håller i sådana här saker inte skyndar sej på. Det är ju nu du behöver hjälp/avlastning. Så du får ägna dej åt dej själv och bara vara du. Tänker på dej iaf.
Styrkekramar från mej.
Sv. Ja det är ju himla skönt att du har din mamma som kan hjälpa dej. Men det är ju inte klokt av soc att bära sej åt på det viset. Det måste ju för fan gå snabbt. Det är ju en akut kris du har hamnat i. Fattar de inte det?? Man blir så arg när man hör sånt här. Det är rent ut sagt för jävligt! Byråkrati på högsta nivå!
Du får ha det så bra du kan. Sov gott!
Skicka en kommentar