Hur länge orkar man när orken är slut?

Jag är så trött så trött. Fysiskt till en del, mentalt till den största delen.

Den fysiska delen är för att jag aldrig får sova en hel natt. Maja vaknar flera gånger per natt och kommer in till mig och så ska jag följa med henne in och stoppa om henne. Jag har stora ICA-kassar under ögonen och många påpekar hur trött jag ser ut.

Den mentala delen är för att det aldrig är lugn någon längre tid. Och att jag aldrig kan slappna av och slippa bara liiiite ansvar under en kort stund. Det händer alltid nånting som måste fixas och ordnas och styras upp. När man har lyckats reda ut en sak då händer nästa. Det kommer som på löpande band och man hinner inte återhämta nån styrka förens nästa sak händer.

Och ansvar har jag ju gott om och där är det helt och hållet mitt. Det är jag som måste ordna med allt. Från småsaker som matsäck till sexårs till stora saker som dagisbyten, kurator åt Maja.

Jag vill bara rymma bort ifrån allt under ett litet tag. Få slippa vara den som fixar och donar, som alltid är trött, som slår knut på sig själv för att ordna allt till alla. Slippa tänka på mat, dusch, vem som ska klippa sig, när nästa läkartid är.

Jag vill få vara bara jag, ligga i soffan en hel dag med en bok. Strunta i mat och värma en matlåda istället. Få sova tills jag vaknar av mig själv istället för tills jag blir väckt. Jag vill få tid till att sakna mina barn istället för att sakna dagis och sexårs under helgen. Jag vill få hinna andas djupa andetag och njuta av tystnaden.

Nu vill jag inte mer, jag orkar inte mer. Så ikväll bryter jag ihop och i morgon ska jag åter igen dra på mig masken av att allt bara är fint och bra, fortsätta att ordna och fixa, boka kurator åt Maja och smörja Leos fingertoppar som spricker, skala potatis och göra potatismos och duscha och natta och boka klipptid till Leo. Allt medan jag ler på utsidan och skiker på insidan.