Just nu är det inte som det ska, inte alls faktiskt. Jag mår piss och inget hjälper. Jag känner mig slutkörd, arg, ledsen, irriterad och allmänt blä. Det gör ju inte saken bättre att Sobrilen inte hjälper.
Så jag ringde för att boka en läkartid för att förhoppningsvis få en medicin som funkar bättre och hade räknat med i alla fall någon månads väntetid. Men den gulliga sköterskan jag pratade med lyckades klämma in mig redan på måndag efter att jag hade förklarat hur jag mår.
Jag har även frågat mamma om hon kan ta trollen över natten nån helg i Maj, och det kunde hon. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan henne. Hon finns alltid där oavsett vad det gäller.
Men jag vet inte hur jag ska orka med de här svängarna och de dåliga perioderna resten av mitt liv. Ingen behandling har hjälpt minsta lilla, så nu går jag helt obehandlad. Och då säger det sig självt att det inte kommer att bli bättre. Svängningarna kommer att fortsätta precis som de alltid har gjort.
Och för varje gång blir det svårare att orka ta sig upp igen. Jag har gjort det så länge jag kan minnas, och jag vet inte hur många gånger till jag orkar göra om det.
1 kommentar:
Jag undrar hur det fungerar att ha barn när du har borderline? :)
Skicka en kommentar