Vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram

Jag har alltid varit smal, förutom när jag gick upp i vikt när jag åt Lithium. Jag gillar att vara smal, men med former. Men på senare tid har det blivit mer former och mindre smal. De enda byxor som sitter bra nu är de som förut hängde längst baki garderoben och gick under benämningen "tjockisbyxorna".

Så nu är det slut på godsaker, förutom på lördagar. Sen ska det införas promenader och även göras övningar hemma. Magen ska bort, men det jag stör mig mest på är ansiktet. Magen är ju lätt att dölja med rätt kläder (och ingen ser mig ändå utan kläder) men ansiktet är svårare att dölja. Jag har fått hamsterkinder och en trevlig dubbelhaka.

Och har man en ätstörning i bagaget så är vikt väldigt viktigt (haha vad vitsig jag är). Så jag tänker absolut inte börja att varken väga eller mäta mig, för då kommer jag att fokusera enbart på siffrorna på vågen och måttbandet, utan jag har som mål att komma i det som nu går under benämningen "smalbyxorna" men som tidigare var mina vanliga byxor.

Här ser vi hamsterkinderna

Här ser vi den förtjusande dubbelhakan