Är det verkligen onsdag?

Den här dagen har varit så pissig så man kan nästa tro att det är Tisdag (dagen som gud glömde).

Först så kom ju som sagt inte lillebror och var barnvakt, så jag fick släpa med en halvdålig Maja på möte och sen till affären.

Sen ska jag baka och upptäcker att jag har missat en väldigt viktig ingrediens till en av kakorna, och därför blev det bara en sort som blev gjorda.

På eftermiddagen blev Maja sämre, och i morgon måste jag ner på stan och handla presenter till Leo. Han har kalas på lördag och fredag är helt uppbokad av sista minuten-prylar som måste göras som inte kan göras innan. Så jag får trycka i henne en alvedon och tillbringa dagen med att känna mig som sämsta mamman i världen.

Så ska jag göra mat. Vi skulle ha ätit sprödbakad torskfilé och potatismos. Jag skriver skulle ha ätit, för så blev det inte. Jag kom ihåg både att starta potatisen i tid och ha koll på tiden när det var dags att fixa i ordning fisken. Då upptäcker jag att vi har två filéer hemma. Två små filéer på fyra personer. Och jag var helt säker på att jag köpte det förra veckan, men det hade jag tydligen inte gjort.

Inte hade vi något heller som gick snabbt att fixa till potatismoset. Där och då var jag nära att bara sätta mig och gråta. Mitt mående är redan skit och att allt har gått åt helvete gör inte saken bättre.

Så idag blir det snabbmat helt enkelt. Rasmus är snäll och går och handlar, och så kan jag roa mig med att sitta här och känna mig som världens sämsta människa som inte kan hantera när något går fel, och absolut inte när en hel dag går fel.

Nu vill jag bara att trollen ska gå och lägga sig så att jag kan låta tårarna rinna lite i duschen innan jag biter ihop och låtsas att allt är bara bra.

Gammal bild men den visar rätt bra hur jag känner mig just nu