Det blev bra ändå

När Maja kom hem så gjorde jag en kopp te åt henne och sen läste vi ett kapitel ur Bröderna Lejonhjärta. Efter det så pratade vi en gång till om hur hon mår på onsdagar.

Jag förklarade att om hon ska prata med pappa eller inte är helt och hållet hennes beslut. Hon måste inte prata om hon inte vill, och hon ska inte heller må dåligt och ha skuldkänslor om hon väljer att inte prata. Och vill hon prata så blir pappa glad, men vilm hon inte prata så blir vsrken jag eller pappa arg på henne, utan det får hon bestämma själv.

Och när deras pappa ringde så valde hon att inte prata. Så efter att Leo hade pratat så tog jag telefonen och förklarade. Som väntat blev det inte någon nämnvärd reaktion.

Maja däremot märkte man en väldig skillnad på. Inget mer gnäll om ont i magen eller liknande. Hon var glad och sprallig och skrattade. Så jag är helt övertygad om att jag fattade rätt beslut som åter igen förklarade att det är hennes beslut, och inget tvång att prata med pappa när han ringer.

Rasmus var jättegullig hela eftermiddagen emot Maja. Hon fick vara inne på hans rum, hon fick följa med honom och hjälpa till att sortera soporna och hon fick duka innan middagen. Hon tillbringade all tid med honom tills det var dags för sängen för dem.

Nu ligger dem i sängen efter att Leo duschat. Rasmus ligger i soffan och halvslumrar och jag har krupit i pyjamasen och har mina serier redo. Den här onsdagen har varit betydligt bättre än de tidigare.