Sen visade det sig att den där dumma förkylning bara varit iväg för att hämta förstärkning. Feber, huvudvärk och ont i hela kroppen. Helst av allt hade jag krupit ner under täcket och inte kommit fram förens jag är frisk. Det är vid såna här tillfällen man verkligen inser precis hur ensam man är som ensamstående.
Och, enligt lagen om alltings djävlighet, så skulle allt gå åt helvete. Maja spillde ut en enorm mängd mjölk på bordet, så det tog en evighet att städa i ordning, jag hade ingen aning om att det kunde rymmas så mycket mjölk i ett enda glas.
Och eftersom det tog en halv evighet att städa undan så blev Leo sen in till duschen. I vanliga fall går det fort att duscha honom, max tio minuter från att han kliver i badkaret till han är insmord efter duschen. Men självklart inte idag.
Men nu ligger de i alla fall i sina sängar. Själv har jag tvättat av mig sminket, förberett kaffebryggaren och hoppat i myskläderna.
Published with Blogger-droid v1.7.4
2 kommentarer:
Uff! Vilken pärs... Krya på dig!
Då kan vi bara hoppas på en bättre torsdag nu!
Skicka en kommentar