Tv-bänk

För ett tag sen så mailade kära far mig med en förfrågan om vi ville ha en tv-bänk. Dum fråga, jag vill alltid ha nya saker till hemmet, trots att den bänk vi har fungerar utmärkt. Enligt pappa var den bara liiiite längre än den tv-bänk vi har, vilket passade perfekt. Jag kan inte ha en längre bänk, eftersom vårat vardagsrummet är planerat på millimetern, och vi inte skulle få plats med någon längre.
Så igår kom han med tv-bänken, som var dubbelt så lång som han sagt att den skulle vara. Suck. Det funkade inte. Vi ställde den mitt i vardagsrummet medans vi funderade på vad vi skulle göra. Skulle vi ha den som tv-bänk skulle vi få ta bort bokhyllan. Vart skulle jag då göra av alla mina älskade böcker? Sambon föreslog att vi skulle ställa den där sideboarden står. Men då dök det upp massor med nya problem. Vart skulle vi då göra av sideboarden? Vart skulle jag göra av alla mina pysselsaker och broderier? Skulle jag lägga dem i lådorna på bänken så skulle skruttan vara där inom två sekunder och pilla på precis allt och ha sönder hälften.
Till slut var det faktiskt ovan nämnda tvååring som kom på vad vi skulle göra. Hon gick ut och ställde sig i hallen, under hallspegeln och sa “här ska nya bänken stå”. Och vet ni vad? Det blev skitbra. Det ser snyggt ut, dottern fick en egen låda till alla kepsar, det är massor med andra lådor till förvaring av mössor, vantar och annat i vinter. Plus att jag har en låda som bara är för mina väskor. Kan det bli bättre?