Idag har varit en kanondag. Dock hade jag hög feber i natt, så K fick lämna ungarna på dagis, jag låg i sängen och hade frossa. Sov bort febern och vaknade vid lunch, och mådde relativt bra. Startade med en kopp kaffe och sen kände jag mig levande igen. Gick och hämtade ungarna på dagis och skruttan blev överlycklig över att det var mamma som kom och hämtade. Vi gick tillsammans och handlade och sen hem och äta mellis. Jag har fixat i köket, rensat kattlådan, dammsugit och bara njutit. Jag mår så bra nu, och jag känner mig så stark. Jag lät inte honom sätta sig på mig, utan stod upp för mig och för mina barn. Jag börjar undra lite om inte mina depressioner har haft med K att göra. Och han har haft en sån maktposition i den här familjen. När jag inte har mått bra så har han fått kliva in och ta över. Men nu, nu är det jag som har den här makten. Nu är det jag som bestämmer över mitt liv igen. Och jag tänker aldrig lämna över den makten till nån annan igen.
Pratade lite med J på telefon. Jag vet inte hur det kunde bli så mycket missförstånd mellan oss. Vi är ju så lika. Kanske därför det sket sig. Jag vet att det inte kommer att bli vi igen, men vill fortfarande ha honom i mitt liv. Får jag inte ha honom som min, så är jag i alla fall glad över att jag får ha honom som min vän. Mitt i natten, efter att K hade flippat ur, och jag behövde nån att prata med, så var J den första jag tänkte på. Jag älskar honom, men får lära mig att vara nöjd med att vi bara kommer att vara vänner. Vänner får man aldrig för många av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar