Jag kommer ihåg när jag kunde sova till långt efter lunch. Nu får jag vara glad om jag sover till klockan nio när jag är barnledig. Därför blev jag lite förvånad i morse. Jag låg i sängen och vaknade till liv. Ni vet, när man försöker tvinga upp ögonen och de protesterar högt. Låg och funderade på vad klockan kunde vara. Men eftersom ögonen inte ville fungera så kunde jag inte kolla på mobilen för att ta reda på det.
Men med tanke på hur mycket ögonen protesterade så gissade jag på att hon antagligen var runt åtta. Vilket iofs är bra, för jag och Kalle hade pratat om att gå ner på stan, och ev ta en runda ut till Tuna Park.
Så pep mobilen till för att tala om att jag fått sms. Funderade på vilka morgonpigga människor jag känner som kunde tänkas höra av sig så tidigt. Tvingade upp ögonen och såg att det var från Kalle. När jag svarat på hans sms så kollade jag klockan. Hon var strax innan elva!!:o Så länge har jag inte sovit på evigheter.
Räknade ut att det blir nog inget stan med Kalle. Klockan var strax innan elva. Så gå upp och fixa kaffe, och när det är klart är klockan elva. Dricka två stora muggar kaffe för att vakna till liv, så är klockan runt lunch. Duscha och göra sig i ordning efter det så är klockan närmare ett.
Så jag sa att det är nog ingen idé att han väntar på att jag ska bli klar, och jag kan ju höra av mig när jag är färdig så får vi se om han är kvar nere på stan eller inte.
Nu är det dags för dusch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar