Jag skulle vilja vara den där förstående mamman som ömt vårdar sina små sjuklingar, samtidigt som jag kommer på kreativa roligheter för det friska trollet.
Men det här är fjärde sjukomgången på två veckor. Först Rasmus, sen Maja, återigen Rasmus och Maja igen. Jag är trött. Orken försvinner, och då också tålamodet. Så när Maja för hundrade gången gnäller över att hon är hungrig så orkar jag inte åter igen förklara varför hon inte får äta just nu, utan ber henne bara sluta tjata. Leo är understimulerad och uttråkad, och vill inte göra nånting förutom att bråka. Men jag orkar inte komma på roligheter just nu.
I stället fräser jag som en ilsken katt, och går och drömmer om en hel helg av sömn och lugn och ro, och känner mig som världens mest hemska mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar