Lilith.se

Dagen kanske började illa, men den blev rätt bra ändå till slut.

Igår skulle jag deklarera på nätet. Trodde jag ja, det funkade inte alls. Det stod att jag var tvungen att deklarera på en pappersblanket. Problemet är bara att jag inte fått någon blanket. Så jag åkte ner på stan direkt efter att jag lämnat trollen på dagis i morse. Fick vänta i en evighet på min tur. Varför ska folk alltid vara ute i sista minuten? Det är ju min egenhet. När jag väl kom fram löste det sig snabbt. Anledningen till att jag inte fått någon deklaration är för att jag nolltaxerat. Svårare än så var det inte.

Så hade jag någon timma kvar tills det var dags att gå till praktikten. Det kändes rätt onödigt att åka hem, med tanke på att då hade jag bara kommit hem och vänt i dörren och behövt åka igen. Så jag gick in till hemtex för att kanske hitta något litet att handla för presentkortet jag fick när jag fyllde år. Det blev fyra underlägg, en matta och salt- och pepparkar i svart. Iofs så använder vi inte salt och peppar vid matbordet, utan det kryddas enbart med kött och grillkrydda. Så jag ska åka ner i morgon igen och köpa ett sett med vita kar och ha en med kött och grillkrydda i. Det vita bryter av fint mot det svarta.Hittade även en matta till köket, vilket har varit i stort sett omöjligt. Men nu ligger den där, och den unge som spiller på den får bo i källaren.

Kom till praktiken en timma tidigare. Men det fanns inte så mycket annat att göra efter att jag shoppat loss på Hemtex. Dagen flöt på fint, och dagens stora glädje kom en timma innan jag slutat. Jag fick veta att jag får förlängt. De tycker att jag jobbar bra, lär mig fort och tar egna initiativ. Så nu vet jag vad jag ska göra i sommar. Fan vad glad jag blev. Försökte få tag på min handläggare på Tunaprojektet för att berätta och avboka studiebesöket på Vilsta sporthotell på onsdag, men handläggare av alla de slag är omöjliga att få tag på. Får försöka ringa i morgon igen.

f Sen iväg till dagis och hämta hem trollen. Jag studsade fram till busshållsplatsen. Innanför dagisgrinden väntade en liten Leo med stövlarna på fel fot. Visst, det är jättebra att barnen får försöka själva för att lära sig, men personalen får väl ändå hålla koll och rätta till när det blir fel. Fast vad hade jag väntat mig? Jag borde ha lärt mig hur saker och ting funkar där, dvs inte alls.

Sen hem och koppla på autopilot. Duscha barn, starta film, fixa mat, diska, borsta tänder, fixa välling, ner med barn i säng, pussa, krama, säga jag älskar dig och stoppa om. I vanliga fall brukar de somna rätt fort, men nu var det bara några minuter sen jag sist skrek in till dem att de skulle vara tysta och sova. Och ja, här hemma måste man skrika för att det ska höras från vardagsrummet in till deras rum.

Och just fan i helvete. Jag glömde att starta kaffebryggaren när jag fixade vällingen. Nu måste jag vänta på mitt kaffe medans jag tittar på dr phil och läser läxor med Rasmus. Oy vey.