Jobbigt

Jag hade glömt hur jobbigt det är att vara tillsammans med en missbrukare. Och ja, en gång missbrukare alltid missbrukare. Man är inte f.d. Frågan är om man är aktiv missbrukare eller inte, vilket han nu inte är. Ville bara reda ut att han inte tar några droger, då hade jag aldrig blivit tillsammans med honom, och det är det som har hindrat oss i alla 17 år från att inleda något. Så, då har vi utrett det.

Men jobbigt är det. Jag vet att han är ärlig mot mig, och att han skulle berätta om han skulle ta/har tagit nåt. Men att hela tiden gå och undra, fundera på om/när det kommer att hända. Fundera på hur jag skulle reagera osv. Det är jobbigt. Och det är svårt att inte låta det förstöra det vi faktiskt har. Att stänga inne de tankarna som bara vill ut hela tiden.

Som idag till exempel. Jag vet att han sagt upp kontakten med alla de kompisarna från förr, och att han för sin skull inte vill ha någon kontakt med dem. Idag berättade han att en av hans gamla kompisar nu kommit ut, och att de eventuellt skulle träffas i helgen. Genast börjar min hjärna spinna loss och fundera ut det värsta scenariot. Samtidigt ska jag visa hur glad jag är för hans skull som ska få träffa en kompis han inte träffat på länge. Och ja, jag är glad för hans skull, men jag är orolig också. Jag litar på honom och jag vet att han är ärlig. Han berättade förra gången att han hade ett planerat återfall och troligtvis inte skulle komma över den helgen. Som tur är så valde han att avstå och tillbringa helgen med oss istället. Så jag har inga problem med tilliten. Men som sagt, en gång missbrukare alltid missbrukare.