Att dö en smula

Nu sitter jag i kyrkan på Rasmus avslutning. Det är nog det värsta som finns. För nu är det inte längre Den blomstertid nu kommer och Idas sommarvisa och så är det bra så. Nej då. Nu är det en ändlös rad av uppträdanden som varken eleverna själva eller föräldrarna uppskattar.

Och inte är det längre på dagtid. Nej, nu är det under middagstid. Vilket gör att min mage är tom och kurrar så att det ekar i hela kyrkan. Eller det hade ekat om inte alla uppträdanden hade överröstat den.

Och jag som alltid brukar ha en bok i väskan har självklart inte det idag. Hade jag haft det hade tiden gått lite fortare. Men nu har jag inget med mig att roa mig med så jag får fortsätta att stirra tomt framför mig och självdö lite i taget.

Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon