Jag satt och fixade med storhandlingen idag. När det var klart så räknade jag ut hur mycket jag skulle ha av Inttu den här månaden. Det blev 1789kr för mat, tobak, ciggen vi var tvugna att köpa när tobaken blev sen, hans annonser på blocket osv. Men det tyckte han var för mycket och började gagga om hur det kunde komma upp i en sån summa osv. Vad fan, under 2000kr per person för mat och cigg en månad är väl inget att gnälla om. Och ja, det blev lite högre än vad det brukar bli, men det var ju pga limpan med cigg och hans blocketannonser.
Jag orkade inte tjafsa utan sa bara åt honom då att strunta i det. Då blir han skitsur och ska sticka härifrån. Men jag sa åt honom när han var halvvägs utanför dörren att han skulle minsann föra över pengarna till mig först innan han gick. Då smäller han igen dörren så att skylten på utsidan ramlade ner och ramen gick sönder. Det är inte första gången han har sönder något här hemma för att han blir förbannad och inte kan kontrollera sig.
Sen funkade ju givetvis inte hans bankdosa, vilket jag visst tror att den gjorde, han ville bara komma undan att betala. Så han fick gå och ta ut pengar. Och självklart rundade han av neråt som alltid så jag fick 1700. Han rundar alltid av neråt.
Men då hade jag fått nog och sa åt honom att jag ville vara ensam och att han skulle gå. Jag orkar inte med hans utbrott längre. Han är som en fjortis med pms, ena sekunden glad och gullig, och sen i nästa sekund får han ett utbrott över precis ingenting. Jag orkar inte tassa omkring på tå hela tiden i väntan på att han ska explodera. Men det är ju aldrig hans fel. Han är trött, eller så har han huvudvärk, eller så har han sovit dåligt, eller så har jag fel tonfall, gör en rörelse han tror betyder att jag är sur och what not. Jag struntar i om han har ADHD eller alla bokstavskombinationer som finns, jag tänker inte ta en massa skit för något jag inte gjort, och han får faktiskt lära sig att hantera sitt humör, det finns inga ursäkter.
Men nu räcker det. Nu har han fått tillräckligt många chanser, det blir inga fler. Han kan hålla sig borta tills han får ordning på sitt humör för jag tänker fan inte finna mig i att bli utskälld för ingenting, att allt är mitt fel och han har sönder sak efter sak. Jag har haft nog med drama i mitt liv och det är det sista jag behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar