Obehag

Jag får alltid en klump i magen när jag varit hemifrån och sen står utanför dörren och ska låsa upp, jag är orolig att Inttu ska vara här. För hans beteende de senaste månaderna har gjort att jag faktiskt är rädd för honom. Jag vet att han inte skulle göra mig något, men jag är rädd ändå. Flera gånger har han blivit så arg att det slutat med att jag sitter ihopkurad och skakar och gråter. Och varje gång lovar han att inte bli så arg igen, men det blir han alltid.

Sen jag bad honom att gå så har jag alltid säkerhetskedjan på. Men så fort jag hör någon i trappan så får jag ändå en knut i magen.

Jag har äntligen insett att jag inte kan leva så längre. Sen i söndags när det bara varit jag och ungarna här hemma har jag mått så bra. Jag behöver inte längre tassa runt på tå och oroa mig för när han ska förlora humöret nästa gång. Och Maja påpekade igår hur glad jag verkade. Och det stämmer, jag är glad och mår bra. Och det tänker jag fortsätta att göra.

Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon