Det hela började med att jag skulle ta fram asken med Sobril. När jag öppnade den var den helt tom, 25 tabletter spårlöst försvunna.
Ett skickat sms senare kommer det fram att Inttu tagit några då och då, men "glömt" att berätta det. Han har fan inte glömt, han har stulit mina förbannade tabletter och hoppats att jag inte skulle märka det, eftersom jag aldrig äter dem. Men hade han tagit några och sen gömt att berätta så hade inte asken legat längst ner under de andra askarna, då hade den ju legat högst upp i högen. Att han skjuter in den längst underst igen tyder på att han stal mina tabletter, och inte bara glömde att berätta. Och han har tagit precis alla 25 st. Fy fan vad arg jag är!
Nu litar jag inte på honom för fem öre, och är inte ens säker på att jag vill ha mer med honom att göra. Han må vara ren nu, men pundarbeteendet har han kvar. Hur fan kan man stjäla sin flickväns medicin? Vill han att vi ska lösa det här får han fan jobba riktigt hårt dygnet runt för att jag ens ska överväga tanken på att vi ska hitta tillbaka till varandra. Jag har aldrig varit så arg och besviken som jag är nu. Fy fan för dig!!
Och då börjar tankarna att vandra. Allt annat han "glömt" att berätta, var det bara ljug det också, som jag ändå kommit på och han då haft en bra ursäkt till hands? Och vad har han mer "glömt" att berätta som jag inte kommit på?
Hans förtroendekapital ligger så långt ner på minus att skulle han säga att gräset var grönt skulle jag säga att det är lila bara för att jag är så övertygad om att allt han säger är lögn.
Jag tror inte att han älskar mig, för så beter man sig inte mot någon man älskar. Han har lyckats få mig övertygad om att allt han sagt under vårat förhållande är lögn.
Men varför blir jag förvånad över att en knarkare, även om han är ren för tillfället, beter sig som just en knarkare?? Men fyfan för dig som gör så här mot mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar