Jobba, helst inte

Jag är en sån människa som helst går hemma och skrotar. Eller ja, skrotar och skrotar gör jag absolut inte, oftast är det full fart hela dagarna. Men jobba? Det undviker jag helst av en massa anledningar. Tidiga mornar, hämta barn sent på dagis, gillar att styra min egen tid, gillar inte när folk säger åt mig vad jag ska göra.

När jag har jobbat så har jag absolut inte haft något emot det. Jag gör det jag ska utan problem och tycker det är kul. Och sen ska man ju inte sticka under stol med att det är ju alltid trevligt när lönen kommer.

Men det finns helt klart mer fördelar med att gå hemma. Den största är barnen. Jag har mer tid med dem och slipper slita upp dem tidigt som fan och hämta dem sent. Jag har ork att laga bra mat från grunden istället för att slänga ihop nåt halvfabrikat för att klockan är mycket och jag inte har ork och tid att laga riktig mat. Jag har orken att hjälpa dem med läxorna i lugn och ro och lyssna på hur deras dag har varit. Och det absolut viktigaste: Jag har tiden, orken och lusten att verkligen se dem. Vardagsstressen existerar även hos mig, men i långt mindre grad när jag går hemma än när jag har jobbat.

Jag kan ta saker och ting i min egen takt, lägga mig och sova middag nån timma om det behövs. Och framför allt så får jag saker och ting gjort varje dag, så jag måste inte pressa in allting på helgen när tiden finns, för när jag går hemma finns det tid varje dag att ta lite i taget. Så helgerna hemma hos oss är verkligen helg och ledigt för allt är redan gjort.

Även pluggandet är en del av planen att kunna gå hemma i några år till till viss del. Visst pluggar jag för att jag vill och behöver det eftersom jag fick Rasmus när jag bara var 18 år och aldrig gick ut gymnasiet. Men även för att jag ska kunna gå hemma i några år till medans Maja och Leo fortfarande är så pass små som de är.

So there, go ahead and hate me. Jag går hellre hemma och skrotar än jobbar. Så släng in en massa kommentarer nu om vilken parasit på samhället jag är.