Äntligen fredag

Idag blir det ännu mera full fart än vanligt. Har två saker jag ska baka idag tills Rasmus' kalas på söndag. Det sista tar jag i morgon när ungarna är uppe hos Karro och gör pepparkakshus. Gud vad glad jag blev när hon frågade ungarna om de ville det, så att jag får fixa det sista i lugn och ro. Hon har verkligen varit ett stöd varenda sekund.

Idag tog vi sovmorgon eftersom Maja var så upprörd igår efter att hennes pappa gått. Klockan sju knatade gullungen upp, men Leo fick jag väcka ändå annars hade han väl sovit hela dagen. Och han är ju den som brukar att vara först upp.

Förutom bakandet så har jag ju även ett hem att ta hand om. Och tvätt som måste vikas som tvättades i onsdags. Men hela dagarna sen i måndags har gått åt till samtal hit och dit och styra upp allt kaos som har blivit.

Och underbara mamma har varit ett otroligt stöd. Jag ringde igår kväll för att fråga hur jag ska orka. Orka se min dotter så ledsen för att hennes pappa råkar vara en idiot. Att orka trösta henne när hon är ledsen för att hon inte kan vara hos pappa. Att orka vara både mamma och pappa på en och samma gång för att pappa tyvärr gjorde idiotiska saker så att han inte får ha dem nu. Hur orkar man att få sitt hjärta krossat gång på gång för att man ser hur dåligt ens barn mår?

Ringde även och talade in ett meddelande till Majas skolkurator. Det kan vara bra att prata med honom, för jag har en känsla av att Maja kommer att behöva väldigt mycket stöd. Hon har alltid haft känslorna utanpå huden, och den här situationen har tagit oerhört hårt på henne.

Nej, nu är det dags att sätta igång. Ska börja med att komma ut pyjamasen. Vad ska ni göra idag?