Lättnad

Efter mycket om och men så ringde Maria upp mig. Hon var tydligen inte alls sjuk idag som de sa när jag ringde i morse. Hon förklarade att vi hade fått fel information vad gäller pappret vi fyllde i. Det är inte det som beslutet grundas på, utan det pappret är bara en ansökan. Sen ska det till ett möte och ett till papper ska fyllas i, och efter det fattar de ett beslut.

Jag förklarade då att det blir lite svårt för honom att komma på mötet eftersom att han är inlåst på ett behandlingshem i fem månader. Och jag vill absolut inte vänta så länge med att få ett beslut på att hela vårdnaden är min och förklarade även varför. Men det var inga problem alls. Jag ska komma dit på den tiden som står på kallelsen nästa tisdag, och så ska de ordna så att Kim får papprena till behandlingshemmet och skriver på dem där. Vi behöver inte skriva på dem vid samma tillfälle för att de ska vara giltiga.

Efter att vi lagt på satte jag mig bara och grät av lättnad. För hade det inte löst sig nu, då hade jag gett upp. Då hade jag försökt på alla sätt. För varje steg jag tar framåt så är det nån som knuffar en tillbaka tio steg.

Men det finns änglar ändå. Och idag fick jag prata med en av dem. Så nu känner jag mig lättare än på länge. Men jag vågar inte andas ut riktigt än, förens han har skrivit på. Jag oroar mig hela tiden för att han ska ändra sig. Så när jag pratar med honom på fredag eller lördag, beroende på när han får ringa, så ska jag bara säga att för att vårdnaden ska beviljas så är det ett papper till som ska skrivas på och att han kommer att få lite info om vad det innebär.

Nu ska jag starta kaffebryggaren och dricka en mugg kaffe eller två och vänta på att Maja kommer hem. Jag är helt slut och skulle behöva lägga mig en stund, men hon är hemma om en timma så det känns inte som det är någon större idé.

Jag är inte i mål än, men närmare än vad jag någonsin varit