Skriker rakt ut

Förra onsdagen skrev jag ju om att jag fick skicka ett sms till trollens pappa och påminna honom om att han skulle ha ringt dem. Vad tror ni händer idag? Tror ni att han ringer? Inte då. En timma senare än vad han ska ringer han med ursäkten "jag hade glömt att ställa om klockan". Eeeh, det gjorde man i söndags och han har inte kommit på det förens nu? Hur var det där med att göra allt för att Maja ska börja att lita på honom igen?

Och har han ordnat permis till hennes födelsedag än? Det som var sååååå superviktigt och som han skulle ordna med det första han kom dit? Nej då det är inte fixat. Men det är ju inte hans fel, så klart. Han har ju inte fått det skriftligt än, efter snart två månader. Då hänger man på telefonen till chefen tills man får ett svar och ett löfte om att man ska få det skriftligt på en gång. Men han är ju så upptagen med att spela martyr. Varje gång vi pratar i telefon är det "oooh jag är inte värd nånting efter vad jag har gjort, buhu vad synd det är om mig". Nej, du är inte värd nånting efter vad du gjorde mot dina barn. Nej, det är inte ett satans dugg synd om dig. Däremot är det synd om dina barn som har en pappa som valde kriminalitet framför dem och som är så upptagen nu med att tycka synd om sig själv nu att de blir svikna gång på gång.

Jag behövde gnälla av mig lite ja. Nu ska vi äta middag. Om jag stoppar mat i munnen och är upptagen med att tugga kanske jag inte skriker rakt ut i frustration och ilska.