Vi har haft två bra dagar här i rad, vilket nog är något form av rekord. Tyvärr har känslolivet lite svårt att synka sig med nuet så jag väntar på att måendet ska hinna ikapp.
Idag är det sista mötet i utredningen om stödfamilj och så får jag beslut nästa månad. Det här blir andra mötet där vi träffas ensamma, vi har haft möte med skola och dagis och vi har haft ett möte med barnen. Snart är den här karusellen slut. Får jag avslag vet jag inte vad jag gör, då går jag under.
Jag har också ringt och bokat tid på BUP åt Leo, och borde få kallelsen om ungefär en vecka, och de har max en månads väntetid. Hon jag fick prata med var väldigt underbar och förstående och höll med om att han behöver lite hjälp i sitt mående. Mest att kunna sätta ord på hur han mår och lära sig hur han ska hantera det.
Med små, små myrsteg så tar vi oss framåt och igenom det här. Vad jag längtar tills vi befinner oss på andra sidan och kan titta tillbaka och se att det var tufft, tungt och jobbigt, men vi tog oss igenom det som en familj.
 |
| Snart får jag förhoppningsvis se de där leendena igen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar