Ungarna skiner verkligen upp när han är här. De sitter i knät, de busar och ska hela tiden vara där han är, det är underbart att se.
Och själv kunde jag inte önska mig en bättre vän. Vi kan prata om allt, eller så kan vi sitta tysta ihop utan att det blir jobbigt. Han är den jag skulle ringa klockan tre på natten om det hade hänt något. Vi har känt varandra i över tio år, och jag tröttnar aldrig på att umgås med honom.
Nu har han begett sig hem, trollen har fått kvällsmat, blivit duschade, fått tänderna borstade, krupit i pyjamasen och sitter nu och slappar lite i soffan innan det är dags att gå och lägga sig. Jag har tvättat av mig sminket, krupit i myskläderna, vikt undan de rentvättade sängkläderna och förberett kaffebryggaren för i morgon. Nu är det kväll.
Sagoläsning |
Köttfärssoppa och hembakade tekakor till mat |
Och så avslutade vi med fika |
1 kommentar:
åh sån underbar vän du har.
Själv har jag så svårt att öppna upp mig för mina närmsta vänner, svårt att visa känslor.
Jodu, det sägs att det blir bättre..har hört det i flera år nu dessvärre händer värre och värre saker var gång man tror det börjar ljusna.
Just nu har jag tappat tron.
vark kram
Skicka en kommentar