Igår var en riktig skitdag.
Först pausade jag en vänskap som varat i över 25 år. Jag kan inte sitta och titta på när hon förstör sitt liv, och låter alkoholen fatta alla beslut åt henne. Det går tyvärr inte. Jag är trött på fyllesamtal mitt i natten där hon beklagar sig över hur hennes liv är och att ingen förstår henne. Jag är trött på att bara sitta bredvid och titta på hur hela hennes liv rinner henne ur händerna.
På eftermiddagen ringde mina troll på väg hem från dagis. Eller ja, de ringde inte själva, deras pappa hjälpte dem. Leo var glad som alltid. Maja däremot var trött och ledsen och grät och ville komma hem. Det gör ont i hela kroppen att behöva säga nej, och vi träffas ju i morgon. Hon är precis likadan här nån dag eller två innan det är dags att åka till Kim. Hon vill till pappa då på en gång och är ledsen. Och man känner sig så hjälplös.
På kvällen ringde pappa. Samtalet började bra. Han bad mig att ta fram instruktionsboken till tvättmaskinen så att han kunde hämta den idag innan han skulle åka och få tillbaka pengarna för tvättmaskinen. So far so good. Jag plockade fram den på en gång medans vi pratade. Sen kom det, han började skälla ut mig. Jag ställde till en massa problem för honom med hela det här, nu måste han åka både hit och dit för att ordna allt och han hade minsann utvecklingssamtal med min lillasyster också som han skulle hinna med och hur skulle han hinna allt och förstod jag vad jag ställde till med? Hallå, det var du som ringde mig och sa att du hade begärt pengarna tillbaka för tvättmaskinen. Hur är det då jag som ställer till det?
Där brast det, jag la bara på luren. Han ringde hela kvällen igår, och har ringt idag och jag har vägrat att svara. Jag orkar inte bråka. Jag klarar för tillfället knappt av att hålla näsan ovanför ytan. Jag orkar inte lyssna på hur mycket jag ställer till det. Det har jag hört i ett antal år redan så jag är väldigt medveten om det.
Sen tillbringade jag resten av kvällen invirad i en filt i soffan, gråtandes. Det blev bara för mycket. Men idag är det en ny dag. Idag kommer mina småtroll hem. Och oj vad vi ska kramas och mysa och njuta av varandra. Tills i eftermiddag, när pappa kommer för att hämta instruktionsboken. Jag får ångest bara jag tänker på det. För jag vet att han inte kommer att hålla igen, trots att trollen är här. Och jag vet att jag kommer att bryta ihop, och jag vill INTE göra det när trollen är här och ser allt. Snälla nån, ta mig bort härifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar