Info och ilska

Eftersom att jag är jag (och vem jag är varierar från dag till dag) så tänkte jag att jag skulle leta upp lite info om borderline. Jag vill gärna veta vad som händer med mig, varför och vad man gör åt det. På internet hittar man ju allt, eller hur?

Men se det gör man inte. Det mest hjälpsamma jag hittade var faktiskt en personlig hemsida gjord av en tjej som också har borderline. Det var som om jag gjort den sidan. Jag kände igen mig så väl.

Gick in på alla vanliga sidor vad gäller psykiska sjukdomar som jag har läst tidigare när jag fick diagnosen bipolär, där jag då hittade en massa information. Men inte den här gången. Det fanns nästan ingenting. Alla sidor hade dock en lista på vilka kriterier man ska uppfylla för att få diagnosen. Men jag har ju redan fått den, nu vill jag veta mer, jag vill veta allt.

Sen hittade jag även en artikel som gjorde mig så arg att jag satt och svor högt för mig själv här hemma. Ja visst, hon var säkert så hemsk. Men som artikeln är skriven så låter det som att alla personer med den här diagnosen är så. Och det är fel!! Ja, jag kan vara en riktig bitch att leva med, men inte fan beter jag mig så som tjejen i artikeln. Inte ens i närheten faktiskt.

Den där artikeln är ett utmärkt exempel på varför personer med psykiska sjukdomar och/eller störningar inte vågar berätta. Media målar upp en bild av att alla med någon form av problem är farliga/våldsamma/inte som alla andra. Man tar alltid upp de mest extrema fallen, trots att det är en sån liten del av alla människor som är så. Ja, jag förstår att det säljer lösnummer, men det skiter jag i. Jag blir förbannad. Jag blir arg på att jag inte kan berätta för alla i min närhet vad det är för “fel” på mig, för jag vet att de pga allt de läst i tidningar, inte kommer att förstå. Att de redan har en klar åsikt om hur man är då man är bipolär, deprimerad, borderline, har ångest osv osv.

Nu blir jag precis lika arg när jag skriver om det som när jag läste det. Nu måste jag gå och städa av mig ilskan lite.